Stina Nilsson Pojkvän – Stina Nilsson har upplevt en en gång i livet möjlighet. Det skedde en dramatisk förändring i hennes liv som hon inte kunde ha förutsett. Tack och lov har hon några väldigt speciella backar. Det överraskande beskedet att OS-guldvinnaren och skidvärldssprintdrottningen Stina Nilsson kommer att byta sport överraskade många. Några andra gick till och med så långt som att säga att det hela var en utarbetad bluff eller publicitetsgimmick.
Å andra sidan var detta ett seriöst ekonomiskt åtagande. Stina hade tagit ett djärvt steg ut i det okända genom att bestämma sig för att tävla på den högsta nivån av ännu en sport. Något av den här storleken är uppenbarligen omöjligt att åstadkomma på egen hand. Och det är här Johanna Skottheim, skidåkare i det norska skidskyttelandslaget, kommer in. De är nu väldigt nära vänner sedan hon tagit Stina under sina vingar.
Inom skidskytte behöver du ha koll på mycket information. Precis som på Idre, där jag tävlade i mitt första skidskytte. Det var meningen att hon skulle koncentrera sig på sin tävling, men istället såg hon till att jag dök upp för vapenkontroll och gjorde allt jag krävdes, avslöjade Stina för Expressen. Skidsuperstjärnan Viktor Thorn dejtar Johanna. Även om jag och Stina för närvarande är separerade kan vi ändå dela många gemensamma hörselupplevelser.
För mig är detta av stor betydelse. Skottheim har uppgett till Expressen att de vid det här laget känner sig närmare varandra än på länge. Du behöver någon som finns där för dig genom goda och dåliga tider. Om du har en bra dag är det bara rätt att du delar den. Att ha någon som lyssnar när du har en dålig dag är ovärderligt. Ärligt talat, det är ett samtal jag har med Stina.
SUND I ÖST. Hon tycker mycket om att identifiera brister i sig själv eftersom hon är väl medveten om hur många det finns. Men 27-åriga Stina Nilsson har varit nöjd med sitt beslut. Tyvärr saknar jag all entusiasm för längdskidåkning. Nilsson säger: “Jag vill bli en professionell skidskytt.” Hon diskuterar också sin lilla grupp vänner, en värdelös robotdammsugare och frågan om hon är i ett förhållande eller inte.
Vinter-OS 2018 hålls i Pyeongchang i februari. Genom att vinna 100 meter i OS tog Stina Nilsson sitt första OS-guld. Hon deltar också i två svenska stafettlag, vinner silver och brons, och avslutar sitt framgångsrika OS med en bronsmedaljprestation i tremilen. Och ändå, medan Stina Nilsson har ett banerår på längdskidbanan, händer något annat som inte kommer att bli allmänt känt förrän två år senare. I Pyeongchang låg skidskytte och alpin skidåkning praktiskt taget grannar med varandra.
När jag tittade på skidskyttet på långt håll tänkte jag för mig själv, “det vill jag göra någon gång.” Det kittlade som en galning. Dessutom är jag säker på att jag hade konceptet mycket tidigare. Händelserna i Pyeongchang är dock fortfarande färska i minnet. Redan då var jag för nyfiken för att undvika att göra förändringen. Vi finns för närvarande i stersund, Sverige, i december månad 2020, på en bänk nära skidskyttestadion.
Det har gått nio månader sedan bombbeskedet om Stina Nilssons byte inom idrotten gav eko i hela skidvärlden. För en månad sedan, på Sverigepremiären i Idre, red hon sitt första tävlingslopp som skidskytt och reaktionen var massiv. Som människa kan jag förstå och tolerera uppståndelsen som uppstår runt omkring mig vid denna tid. Men jag tror att det kommer att leda till att fler inser vilken fantastisk sport skidskytte egentligen är.
Efter Sveriges framgångar i fotbolls-VM räknar jag med ytterligare expansion. Dessutom kanske alla då skulle inse varför jag bytte sport. Stina Nilsson placerade sig på elfte plats i sprinten och tjugosjuna på kort distans i sitt första tävlingsskytte. Nilsson hade tänkt hålla framtida mästerskap i Sverige, men pandemin har omintetgjort de planerna. Hon har tvingats träna ensam i stersund.
Samtidigt har de svenska skidskyttarna fått en rivstart i världscupen, med en rad triumfer och höga placeringar i lagets traditionella färger blått och gult. Även om det hade varit perfekt för mig att arrangera fler evenemang, har jag respekt för epidemin och inser att dess betydelse sträcker sig utöver mina personliga behov och mål. Å andra sidan känner jag att jag vinner mycket på det. Allt är helt nytt.
Även om jag inte är fysiskt närvarande på någon av VM-arenorna, känner jag mig fortfarande som om jag är på väg till någonstans. Än så länge har det inte avtagit. Stina Nilsson har varit en hängiven soffpotatis och sett det svenska skidskyttelagets segrar på tv. Det är en fantastisk känsla att ha kommit fram, och det motiverar oss att fortsätta sätta stopp för våra mål tills vi också, ca.n säga detsamma.
För att vara ärlig har jag alltid ansett att några av de utländska ryttarna var överlägsna våra egna. Idag är det dock våra kvinnliga ryttare och skyttar som sätter farten. De lärde mig att jag faktiskt tränar med det bästa laget i världen. Det är lätt att vara hård mot mig själv under träningen när alla andra i truppen skjuter så bra och så snabbt. Det är enkelt att känna sig hopplöst bakom tiden, men kanske alla andra sitter i samma båt.
Allt jag behöver oroa mig för är mina lika tuffa lagkamrater. Att se dem var väldigt roligt, men jag är inte riktigt redo för VM än. Ändå tänker jag vara där inom kort. Du har sett hur det gick för de tidigare tjejerna, så du vet att det inte är så enkelt som att säga “Knack, knock, min tur har kommit.” Men för att svara på din fråga, så följer jag med landslaget när tränarna och cheferna känner att jag är redo. När det väl händer sitter jag bakom ratten i världscupen.
